Jag har bloggat av och till i 100 år, av olika anledningar har jag slutat och börjat om och hållit på sådär i evigheter. Att läsa och framförallt skriva har skänkt mig nöje och tillfredsställelse så länge jag kan minnas, sedan jag lärde mig i princip. Jag har raderat allt gammalt och börjar nu om, i ett desperat försök att faktiskt lyckas vara mer kontinuerlig. Sist jag var riktigt bra på det var när mina barn var små. Då behövde jag skrivandet för att på något sätt reflektera över vardagen i backspegeln, det hjälpte mig att se på saker med humor och tillförsikt även när nuet kändes utmanande. För i backspegeln var det sällan så stort och svårt som det kändes i stormens öga. Med tre små kultingar fanns det mycket att reflektera över och skriva om. Jag var ung och på den tiden tyvärr sämre på att strunta i andras åsikter vilket gjorde att jag slutligen gav upp bloggandet, även om jag hade många läsare som verkligen uppskattade mina texter. Jag skrev ju egentligen inte bara för mig utan även för att jag visste att det kan ge andra något, igenkänning om inte annat.

Idag vet jag bättre och bryr mig faktiskt inte det minsta om vad andra eventuellt tycker om mitt skrivande eller hur jag väljer att leva mitt liv. Jag är en skrivande människa, som förmodligen aldrig kommer att avsluta min egen bok (eller böcker…) det finns massor av kapitel till ofärdiga böcker, men jag tror att det här formatet passar bättre just nu. Nu är jag 40+ och har hunnit uppleva en hel del, bloggens syfte är därför att dela med mig av erfarenheter jag har fått som kvinnlig entreprenör inom skönhetsbranschen bland annat.

Jag kom att tänka på hur mycket jag gillar blogg som format. På något vis har tidens anda gjort att vi lever i en värld där allt ska gå fort. Ingen har tålamod att genomleva mer än tre minuter av en video på tik tok eller en reel på instagram, och hur trevligt det än är så saknar åtminstone jag tiden då man läste en text och hann reflektera, utan alla flimrande intryck, ljud och effekter. Att läsa en blog blir, för mig i alla fall, som att bläddra i ett glossigt magasin och insupa inspiration i lugn och ro.

Dock har jag inget emot olika digitala plattformer och format, men jag tycker att vi behöver eftersträva en balans. Blogg är ett sätt att balansera på linan och kompromissa i en värld där jag ibland saknar doften av en tidning, känslan av trycksvärta på fingertopparna och nysningarna det framkallade. Bråken om vem som skulle läsa vilken del först (jag ville läsa B-delen med dödsannonser) och hur pappa i princip satt gömd bakom den enorma ”pappersväggen” vid frukost. En upplevelse våra barn aldrig kommer att få.