Snart är februari över och därmed också nästan första kvartalet av 2026. Vi längtar maniskt efter våren samtidigt som man håller ett paniskt krampaktigt tag om tiden som tycks glida som sand mellan fingrarna. För varje år går allt fortare men det som tidigare känts lagom plågsamt (läs; vinterhalvåret) känns år efter år som ökande trakasserier. Vintern känns som en attack mot hela min varelse, min själ vänder sig ut och in och jag plågas på ett obeskrivligt vis. Visst har jag alltid tyckt att vinterhalvåret är trist, åtminstone efter nyår och fram till och med mars, men sedan ett par år tillbaka kan jag knappt formulera hur angripen jag känner mig. Dock börjar jag ana ett svagt ljus längst bort i tunneln… framför allt är jag full av förhoppningar och tillförsikt om att 2026 kommer att bli ett magiskt år!

Helgen har passerat och bland annat inneburit firande av min systerson som fyller 10 år. Fantastisk mat och sällskap i ett underbart hus med en vinglas i handen och vetskapen att ingen klocka ska ringa morgonen därpå. Men så blev det morgonen därpå, det vill säga söndag, och den inleddes med kaffe i sängen.

… och efter kaffe i sängen blev det kaffe vid bordet.

Jag åkte till återvinningen och klädinsamlingen med en MASSA (och jag menar verkligen en MASSA) kläder som jag rensat ut för ett bra tag sedan. De har legat paketerade i påsar i klädkammaren och väntat på tillfället. Så fantastiskt skönt det är med utrensning. Det är som om själen renas och fylls med frisk luft igen. Att ha röra i skåp och lådor känns liksom i hela kroppen. Även om det inte syns för blotta ögat finns det där och pockar på uppmärksamhet, man känner sig jagad och flåsad i nacken. Efter avstjälpningen kändes allt plötsligt mycket lättare. Gripen av förnyad energi och inspiration passade jag på att rensa ett skåp i min bokhylla och ska nu försöka göra detta stegvis genom hela hemmet. Detta är inget jag lagt in i planeringen för 2026 men det kommer att bli ett tillägg.

Få saker är så ljuvliga som ett nystädat, utrensat och väldoftande hem. En sådan enorm tillfredsställelse att kunna halvligga i soffan och bara njuta… för att sedan slumra till, vakna och inte kunna somna om… hehe.

I övrigt känner jag att veckan som kommer blir en återtställning i form av återgång till hälsosam kost, träning fyra dagar i veckan och mer eller mindre de vanliga rutinerna. Det känns som att livet på sistone är mycket lättare att leva. Tack vare lite struktur och planering…

En fantastisk chokladtårta som ”utlovade illamående” enligt min syster, och ja, en kort stund var jag drabbad men det var värt det!
Skönt positionerad i soffan med ett glas krispigt vitt, några chips och mellobrus i bakgrunden.

Ja, imorgon väntar jobb på salongen, poddinspelning och lektion på skolan. Allt som vanligt igen med andra ord!

Au revoir!

Lämna en kommentar